9 juni 2011

Inatt drömde jag nåt konstigt. Min navelpiercing hade åkt ur på något sätt, jag försökte febrilt sätta tillbax den innan hålet växte igen men alla runt omkring mig var ivägen och stressade mig. Det var fest, dop och nåt mer som skulle fixas, lägenheten skulle städas och det var bara en timme kvar tills allt skulle vara klart. Jag var tvungen att fixa allt för ingen annan brydde sig. Det blev totalstress för mig med att försöka få ihop alla förberedelser samtidigt som piercingen gled ur gång på gång på gång... Tillslut ställde jag mig och skrek och grät och var halvt hysterisk men som vanligt så var det ingen som lyssnade eller ens reagerade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0