I can't help but wonder...

Idag kämpar jag som en galning med att hålla ångesten i schack! Det går så där...

"Djupa andetag och minns en bra känsla"


Ska alldeles straxt iväg till psyk, håll tummarna för mig!

Inatt drömde jag nåt konstigt. Min navelpiercing hade åkt ur på något sätt, jag försökte febrilt sätta tillbax den innan hålet växte igen men alla runt omkring mig var ivägen och stressade mig. Det var fest, dop och nåt mer som skulle fixas, lägenheten skulle städas och det var bara en timme kvar tills allt skulle vara klart. Jag var tvungen att fixa allt för ingen annan brydde sig. Det blev totalstress för mig med att försöka få ihop alla förberedelser samtidigt som piercingen gled ur gång på gång på gång... Tillslut ställde jag mig och skrek och grät och var halvt hysterisk men som vanligt så var det ingen som lyssnade eller ens reagerade.

Soc bråkar med mig. Hela livet bråkar med mig! Men nu är det soc som är mest aktuellt, för stunden. Jag fick ett brev från min handläggare den 31a maj där det stod att jag måste lämna in kompleteringar till min ansökan om försöjningsstöd och dom måste vara inlämnade senast den 1a juni. Dagen efter om det var nån som missade det! Jag var där 12.01 den 1a juni. På dörren satt en lapp där det stod typ "Onsdagen den 1a juni stänger vi kl 12.00".


Jag orkar verkligen inte bråka med dom!


Helst av allt skulle jag vilja dra här i från, inte för att det hjälper på något sätt...

---

Uppdate.

Drog iväg till Kista en stund med lurarna som sällskap. Jag tycker om att titta på folk, men vill ogärna höra dom. Köpte en toning till håret och nån antifrizz-grej.
Jag uppskattar tystnaden och tomheten här "hemma" så mycket mer efter en agressiv promenad i myllret!

Nu skall det hängas tvätt, tonas och kanske städas lite!