helgen...
hade en bra helg faktiskt... jag åt, skrattade, busade, sov... jag kan inte säga att jag mådde bra, men jag mådde bättre än vad jag har gjort den senaste månaden! vi pratade mycket o kom faktiskt fram till vissa lösningar.
just nu har jag mega ångest! har svårt som fan att ens sitta kvar på stolen/pallen...!! koncentrationen ligger på noll! känner mig som fången i mina tankar...
ville inte att helgen skulle ta slut!!!!! *gråt*
jag vet vad ni alla tycker om det här... men jag... jag vet inte... det kommer bara sluta med att jag börjar ljuga för er... för att jag inte vågar berätta hur jag känner... vill inte att det ska bli så!
"jag vill leva med dig, jag vill att du ska föda mina barn. jag älskar dig! men jag behöver vara för mig själv ett tag"
♥
Oj, hur kommenterar man ngns liv? :S Jag ska iaf försöka. Jag tror allting kommer att gå mot det bättre, även om det känns som allt går käpprakt åt helvete ibland. Det låter klyshigt, men det som min mormors bror en gång sa när hans fru dog var "man måste uppleva dalarna för att känna topparna", och det har på ngt sätt fastnat hos mig :)
