I can't help but wonder...

Den här dagen ja...

Vaknade kl 06 imorse i bredvid den finaste människan. Gick upp, tog en cigg, kissade och la mig bredvid honom igen en stund. Han höll om mig som bara han kan. Fick ett par pussar, sen var det dags att springa till bussen. Blev några pussar i hallen också innan jag gick. Inatt innan vi somnade sa jag det där stora "Jag älskar dig". Han var tyst i vad som kändes som en evighet sen sa han "Jag älskar dig också".

 

Kom hem, åt frukost, somnade till en stund och gick sen ut med Loppan på en kort kissrunda. Sen, iväg på promenad med ena daghunden och Raija. När jag kom hem sen vid tvåtiden började Loppan gnälla lite, gick upp och kissade på golvet. Mamma har precis opererat höften och kunde inte hjälpa till. Jag la tidningar på kisspölen och tog ut Loppan ifall han behövde kissa mer. Ute på gräsmattan föll han ihop i vad vi fått veta senare var ännu ett epileptiskt anfall. Jag fick hälpa honom upp på benen igen. På vägen in, i porten och hissen, vackalade han till ett par gånger till. När vi kom in genom ytterdörren totalkollapsade han på mattan och där blev han liggande. Vi ringde Systeryster och berättade vad som hänt och hon ringde och rådfrågade veterinären.

Vid femtiden kom Systeryster och skulle hämta Loppan, men han kom inte upp. Vi försökte hälpa honom upp men så fort vi släppte taget så föll han ihop igen.

 

I skrivande stund är dom på väg in till veterinären för avlivning. Jag passar de två sovande barnen.

 

Jag har suttit på golvet med Loppan och pratat med honom, klappat och borstat. Han försökte resa sig en gång men det var omöjligt, benen funkar inte.