I can't help but wonder...

Mopsen är barnvänlig, livlig och glad hund med charm, utstrålning och intelligens. Den passar bra med barn och andra husdjur. Mycket hund i litet format med stor personlighet som varierar från en mops till en annan. Mopsen är hundvärldens clown, fylld av energi och humor och den strålar sig gärna i uppmärksamhetsglansen. En mops vet hur man uppför sig. De är självsäkra nog att känna till sitt eget värde och är i princip orubbligt harmoniska. Mopsen älskar andra hundar, ju större desto bättre. Får den inte den uppmärksamhet den förväntar sig är det andras förlust, mopsen drar vidare till någon som bryr sig. Mopsen älskar att sitta i knäet, men är absolut ingen latmask. Tvärtom så är den oerhört energisk och med på det mesta, och det bästa dne vet är att få komma ut på galej. Mopsen har inga jaktinstinkter men den är väldigt följsam och lätt att få väluppfostrad.

well... vad ska jag säga? har mått skit idag, inte psykiskt... har varit yr, svimmfärdig och illamående... va på väg till ösmo, jag kände redan innan jag satte mig på pendeln att jag inte mådde bra. jag funderade på att åka hem igen o skita i det, men tänkte att jag bara fånar mig... att jag måste komma ut o göra nåt! efter två stationer så satt jag och svettades, kunde inte fokusera på nåt och kände bara att jag svimmar om jag rör på mig! vid skogås, alltså ytterligare 5 stationer så klarade jag äntligen av att gå av tåget. jag gick runt lite i regnet på perrongen sitts tåget tillbax kom... panik-känslan försvann efter det... men jag har varit yr ända tills för nån timme sen...

nu ska jag försöka sova lite, vill egentligen inte... men jag måste väl?

min kontakt på det där nya stället ringde idag, o frågade om det va ok att hon tog upp "mitt fall" på lite högre nivå... o det e helt ok, kommer förhoppningsvis få lite mer aktiv hjälp då, om jag har tur!!!

för övrigt så har jag funderat ganska mycket över vad läkaren sa till mig i fredags, det där om personlighetsstörningen... känns ganska trist... min största rädsla förut har ju varit att dom ska säga att det inte är nå fel på mig, att jag är normal... nu när jag får höra att det faktiskt är fel på mig... så känns det inte så bra ändå...

på tåget idag så satt jag o listade alla mina "drömyrken" genom tiderna... vet inte om jag vågar publicera dom riktigt :P
but, what the hell!

-polis
-brandman
-tulltjänsteman
-dagisfröken
-fritidsledare
-journalist
-servitris
-flygvärdinna
-lokförare
-tågvärdinna
-målare
-svetsare
-smed
-racerförare
-konstnär
-rockstjärna
-designer
-alkis
-junkie
-präst
-marinbiolog
-kriminell
-väktare
-kock
-modell
-dansare
-skådespelare
-fotbollsproffs
-bartender
-lackerare
-bilmekaniker
-elektriker
-bonde
-frisör
-fotograf
-bussförare
-prinsessa
-pizzabagare

finns säkert  mer, som jag har glömt ;)  vissa har bara varit infall, medan andra är återkommande... hade tänkt att jag skulle skriva in vilken ålder jag va vid varje yrke, men det blev för jobbigt... klockan är trots allt ganska mycket, o jag skulle ju sova...